Julia Adina Pilskär Bravell

Sådär då, då tänkte jag försöka hinna skriva lite om förlossningsdagen medans lillskruttan sover.

Den 16 Juni vaknade jag på morgonen av väldigt stark mensvärk. Satte mig upp i sängen och kände att det rann till. Ställde mig och såg att det var lite blött i sängen. Gick till toaletten och såg att "slemmisen" lossnat. Jag var lite osäker på att vattnet börjat läcka så jag ringde in till förlossningen och berättade vad som hänt under morgonen. Dom tyckte vi skulle komma in på kontroll så vi stack iväg runt 2 tiden in mot Eksjö. Väl därinne fick vi veta att inget vatten sippra utan det var då den så kallade "slemmisen" som hade lossnat. Jag var öppen 2 cm då men dom skickade hem mig med alvedon.

När vi kom hem igen kände jag att värkarna började bli kraftigare så jag hoppade ner i ett varmt bad. Men varken alvedon eller badet hjälpte så jag tänkte jag skulle försöka sova istället. Runt 12 på kvällen/natten så hade jag väldigt ont så vi ringde åter igen in till förlossningen och då hade jag värkar var femte minut. Så vi åkte in igen. Vi kommer in till förlossningen runt halv 2 tiden på natten. Dom ger mig lite morfin så jag ska kunna sova. ICKE, här skulle inte sovas. Jag låg klarvaken och kände att värkarna blev kraftigare och kraftigare. Vid 5 tiden ringde jag på barnmorskan och sa att nuu gör det ont! Då var jag 5 cm öppen. Jag förstod inte riktigt att det var dags utan jag trodde ju dom skulle skicka hem oss igen. Men icke nu var det dags!   Jag sa att jag ville ha edan och dom började förbereda för den. 2 härliga timmar senare och 9 cm öppnad kommer dom in och lägger den. Vilket var onödigt egentligen då den inte alls hjälper när man väl är öppen sina 10 cm. Men men..  Tillslut får jag äntligen börja krysta iaf och ca 6 krystvärkar senare var våran älskade dotter ute. 3688 g och 50cm lång. En stoor tjej :)  Jag låg dock med feber under förslossnigen så jag var rätt groggy i skallen. ( kan va lustgasen som gjorde mig groggy också) ;PP  Men ut kom iaf världens finaste tjej!  Ont? JA. Kommer jag göra omett? Förmodligen (om ca 10 år när jag glömt hur ont de gjorde) ;P  Men det var helt klart värt det och jag älskar min lilla skrutta över allt annat. Det finns inga ord för dom känslorna man har när man fått barn. Jag är överlycklig iaf. Och jag älskar min familj. Min underbara sambo och min fantastiska dotter!!  Jag har säkert glömt hälften av förlossningen men ja. Dessutom har jag fått nå jävla skada efter edan. Jag har ingen känsel på en del av mage o rygg. Så nästa gång, INGEN EDA!
Nu vakna lillskruttan så ja hinns inte skriva mer..

Julia Adina Pilskär Bravell, mitt hjärta mitt allt <3