Hej alla sköna!
Länge sen man skrev. Mycket har hänt på få år. Eller har åren kanske gått väldigt fort?
Vill ni veta mer? Har ni frågor? Ställ dom så svarar jag gärna :) puss och kram!
onsdag 23 september 2015
söndag 3 juli 2011
försöker få lillSkruttan att gilla nappen. Hon kan ligga och mysa med den en stund sen är den inge rolig längre. Hon är så otroligt snuttig så hade varit skönt om hon ville ta nappen. I tisdags hade vi hembesök från bvc. Julia vägde 3685 när hon föddes och gick ner till 3380 dom första dagarna. Nu vägde hon 3980! Hon går upp bra så det är toppen! vi börjar väl komma in i allting nu. Kvällarna och nätterna är väl fortfarande rätt jobbiga men det blir nog bättre och bättre. Min man sover än klockan är halv 1! Jag tar alltså både nätterna och mornarna. Men det ska det bli ändring på ;) nu ska jag väcka honom så ska han få göra något att äta till mig. Ännu inge Internet då Emil aldrig kommer till skott o ringa. Men imorgon ska jag tvinga honom! Nä dags att göra sig klar för idag ska vi tydligen till svärmor. Ett och två!
måndag 27 juni 2011
Julia Adina Pilskär Bravell
Sådär då, då tänkte jag försöka hinna skriva lite om förlossningsdagen medans lillskruttan sover.
Den 16 Juni vaknade jag på morgonen av väldigt stark mensvärk. Satte mig upp i sängen och kände att det rann till. Ställde mig och såg att det var lite blött i sängen. Gick till toaletten och såg att "slemmisen" lossnat. Jag var lite osäker på att vattnet börjat läcka så jag ringde in till förlossningen och berättade vad som hänt under morgonen. Dom tyckte vi skulle komma in på kontroll så vi stack iväg runt 2 tiden in mot Eksjö. Väl därinne fick vi veta att inget vatten sippra utan det var då den så kallade "slemmisen" som hade lossnat. Jag var öppen 2 cm då men dom skickade hem mig med alvedon.
När vi kom hem igen kände jag att värkarna började bli kraftigare så jag hoppade ner i ett varmt bad. Men varken alvedon eller badet hjälpte så jag tänkte jag skulle försöka sova istället. Runt 12 på kvällen/natten så hade jag väldigt ont så vi ringde åter igen in till förlossningen och då hade jag värkar var femte minut. Så vi åkte in igen. Vi kommer in till förlossningen runt halv 2 tiden på natten. Dom ger mig lite morfin så jag ska kunna sova. ICKE, här skulle inte sovas. Jag låg klarvaken och kände att värkarna blev kraftigare och kraftigare. Vid 5 tiden ringde jag på barnmorskan och sa att nuu gör det ont! Då var jag 5 cm öppen. Jag förstod inte riktigt att det var dags utan jag trodde ju dom skulle skicka hem oss igen. Men icke nu var det dags! Jag sa att jag ville ha edan och dom började förbereda för den. 2 härliga timmar senare och 9 cm öppnad kommer dom in och lägger den. Vilket var onödigt egentligen då den inte alls hjälper när man väl är öppen sina 10 cm. Men men.. Tillslut får jag äntligen börja krysta iaf och ca 6 krystvärkar senare var våran älskade dotter ute. 3688 g och 50cm lång. En stoor tjej :) Jag låg dock med feber under förslossnigen så jag var rätt groggy i skallen. ( kan va lustgasen som gjorde mig groggy också) ;PP Men ut kom iaf världens finaste tjej! Ont? JA. Kommer jag göra omett? Förmodligen (om ca 10 år när jag glömt hur ont de gjorde) ;P Men det var helt klart värt det och jag älskar min lilla skrutta över allt annat. Det finns inga ord för dom känslorna man har när man fått barn. Jag är överlycklig iaf. Och jag älskar min familj. Min underbara sambo och min fantastiska dotter!! Jag har säkert glömt hälften av förlossningen men ja. Dessutom har jag fått nå jävla skada efter edan. Jag har ingen känsel på en del av mage o rygg. Så nästa gång, INGEN EDA!
Nu vakna lillskruttan så ja hinns inte skriva mer..
Julia Adina Pilskär Bravell, mitt hjärta mitt allt <3
Den 16 Juni vaknade jag på morgonen av väldigt stark mensvärk. Satte mig upp i sängen och kände att det rann till. Ställde mig och såg att det var lite blött i sängen. Gick till toaletten och såg att "slemmisen" lossnat. Jag var lite osäker på att vattnet börjat läcka så jag ringde in till förlossningen och berättade vad som hänt under morgonen. Dom tyckte vi skulle komma in på kontroll så vi stack iväg runt 2 tiden in mot Eksjö. Väl därinne fick vi veta att inget vatten sippra utan det var då den så kallade "slemmisen" som hade lossnat. Jag var öppen 2 cm då men dom skickade hem mig med alvedon.
När vi kom hem igen kände jag att värkarna började bli kraftigare så jag hoppade ner i ett varmt bad. Men varken alvedon eller badet hjälpte så jag tänkte jag skulle försöka sova istället. Runt 12 på kvällen/natten så hade jag väldigt ont så vi ringde åter igen in till förlossningen och då hade jag värkar var femte minut. Så vi åkte in igen. Vi kommer in till förlossningen runt halv 2 tiden på natten. Dom ger mig lite morfin så jag ska kunna sova. ICKE, här skulle inte sovas. Jag låg klarvaken och kände att värkarna blev kraftigare och kraftigare. Vid 5 tiden ringde jag på barnmorskan och sa att nuu gör det ont! Då var jag 5 cm öppen. Jag förstod inte riktigt att det var dags utan jag trodde ju dom skulle skicka hem oss igen. Men icke nu var det dags! Jag sa att jag ville ha edan och dom började förbereda för den. 2 härliga timmar senare och 9 cm öppnad kommer dom in och lägger den. Vilket var onödigt egentligen då den inte alls hjälper när man väl är öppen sina 10 cm. Men men.. Tillslut får jag äntligen börja krysta iaf och ca 6 krystvärkar senare var våran älskade dotter ute. 3688 g och 50cm lång. En stoor tjej :) Jag låg dock med feber under förslossnigen så jag var rätt groggy i skallen. ( kan va lustgasen som gjorde mig groggy också) ;PP Men ut kom iaf världens finaste tjej! Ont? JA. Kommer jag göra omett? Förmodligen (om ca 10 år när jag glömt hur ont de gjorde) ;P Men det var helt klart värt det och jag älskar min lilla skrutta över allt annat. Det finns inga ord för dom känslorna man har när man fått barn. Jag är överlycklig iaf. Och jag älskar min familj. Min underbara sambo och min fantastiska dotter!! Jag har säkert glömt hälften av förlossningen men ja. Dessutom har jag fått nå jävla skada efter edan. Jag har ingen känsel på en del av mage o rygg. Så nästa gång, INGEN EDA!
Nu vakna lillskruttan så ja hinns inte skriva mer..
Julia Adina Pilskär Bravell, mitt hjärta mitt allt <3
lördag 25 juni 2011
tänkte jag skulle skriva lite om förlossningen. Men har fortfarande inget Internet hemma. Så det får vänta någon dag till tror jag. Allt går iaf jätte bra med lilltjejen. Känner mig dock som världens nojigaste morsa. Men antar att det är vanligt? Man får inte överdrivet mycke sömn men det är det värt. Jag är mamma! Jag kan fortfarande inte riktig förstå att våran lilla stjärna är här med oss nu. Allt gick så snabbt och jag minns knappt förlossningen känns det som. Men ska skriva mer om den i morgon. Om jag har tid! :) nu ska vi försöka sova. Jag är iaf världens lyckligaste och jag älskar min lilla familj enormt mycket! Äntligen är vi mamma och pappa:) god natt!
måndag 20 juni 2011
fredag 17 juni 2011
onsdag 15 juni 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)